idaji

Idag skrev jag rubriken först. Ganska vågat för att vara mig.
Detta betyder att jag faktiskt måste hålla mig till detta.
Jag tycker det är viktigt att kunna göra vad man vill, inte ska man gå och lyda andra bara för att man inte vet bättre själv. Nej jag förstår verkligen inte det.

Jag blir arg när du säger saker till mig som att "Jag vill inte att du går och hänger ut detta på din blogg så andra kan se det."
Jag får ju faktiskt skriva vad jag vill, det bestämmer jag själv vad som ska stå här.
Det värsta är när du sen själv har hängt ut allt.
Men det är klart "det är ju ingen som ser din blogg"
Varsågoda: http://denolle.blogg.se


Övrig information är att jag sitter snyftandes till Death cab just nu.
För de senaste veckorna har varit alldeles för hemska för mig.
Jag har inte haft någon ork till någonting. Och jag har tappat alla mina känslor.
Men det kan också vara så att alla mina känslor går till en sak och det är Casper.
Det är inget dåligt, absolut inte.
Men nu har jag ingenting över.
Inte till mig själv, inte till Marcus, inte till något annat viktigt.
Fast Casper är nog viktigast och behöver det mest, ja det tror jag.
Han får alla bra känslor, och alla mian dåliga känslor ger jag snällt (utan att det är min mening) till min sambo.
Och detta bryter ner oss totalt. Eller iallafall mig.
För jag vill ju inte ha det såhär, men det finns väl inget att göra åt det.
Marcus sa för ett tag sen att han ville vi skulle förlova oss,
"javisst" tänkte jag, för jag älskar ju honom och vill vara med honom.
Men senare kom alla dessa dåligheter och jag har ju varit förlovad innan (vilket kan vara en orsak till att det förhållandet gick åt helvete, var iofs ung & dum med ) så det kändes inte lika kul längre.
Om jag ska förlova mig igen ska det vara för att jag faktiskt vill gifta mig. Och så är det.

Kort och gott är allt åt helvete just nu och jag vet inte hur det ska fixa sig.
Vi får väl se.

Blev ett väldigt deppigt inlägg ikväll, gonatt.


Det gick inte att ladda upp bildjävlen.